Tjänster för unga som löper risk att marginaliseras måste samordnas 

Kirsi Varhila

Kirsi Varhila är direktör vid Folkpensionsanstalten och ansvarar för resultatenheterna närservice till kunder, riksomfattande kundrelationstjänster och informationstjänster.  

Susanna Huovinen

Susanna Huovinen är vice verkställande direktör för Finlands Kommunförbund och ansvarar för enheten för välfärd och bildning vid Kommunförbundet.

Varje myndighet i Finland har sin roll, men vem har ansvaret för unga? 

I Finland har varje myndighet sin egen roll när det gäller att stödja unga personer, men det finns ingen som ansvarar för helheten. När ansvaret är splittrat och myndigheterna inte utbyter information med varandra måste unga ofta själva samordna sina tjänster. Det här kan vara för mycket begärt av en ung person som befinner sig i en svår livssituation. 

I Finland uppskattas cirka 100 000 unga personer stå utanför arbete och utbildning. Alla dessa så kallade NEET-unga (dvs. Not in Employment, Education or Training) är inte marginaliserade, men för en ung person som under en lång tid står utanför utbildning och arbetsliv ökar risken för marginalisering. 

Därför borde vi granska vårt splittrade servicesystem ur de ungas perspektiv. 

Låt oss till exempel ta en situation som är rätt så vanlig i dag, där en 19-åring avbryter sina studier på andra stadiet på grund av psykiska problem. I den förändrade livssituationen behöver den unga förmåner från FPA för att trygga sin försörjning samtidigt som hen väntar på att få tillgång till välfärdsområdets tjänster och är i kontakt med sysselsättningstjänsterna. 

FPA, välfärdsområdet och sysselsättningstjänsterna upprättar på varsitt håll egna planer för att stödja den unga. Dessa olika aktörer är dock inte nödvändigtvis medvetna om varandras planer och kan inte samordna sina åtgärder. 

Hos FPA kan den ungas situation synas i form av försörjningsproblem eller fördröjda studier, hos välfärdsområdet i form av psykiska symtom och hos läroanstalten i form av svårigheter i anslutning till studierna. Varje aktör ser ändå bara en del av helheten. 

För den unga innebär detta att varje tjänst inleds som en separat process. Kontaktpersonen byts ut och möten hålls på olika ställen med olika personer. Den unga måste gång på gång berätta samma saker för de olika myndigheterna. 

För att tjänsterna för unga som behöver sektorsövergripande stöd ska kunna samordnas krävs bättre informationsutbyte mellan myndigheterna. Tack vare informationsmaterial och ny teknik är det möjligt att effektivare än hittills identifiera unga som löper risk att marginaliseras. Här lönar det sig att dra nytta av FPA, till exempel av de möjligheter som Kanta-tjänsterna erbjuder. 

De unga ska inte vara tvungna att själva samordna de olika myndigheternas tjänster. I bästa fall skulle man för den unga i vårt exempel upprätta en enda plan och därmed säkerställa att tjänsterna, förmånerna och stödet för sysselsättning styrs i samma riktning. 

Erfarenhet av sådan här samordning av tjänster finns redan inom samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen (TYM). Där bedömer arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och FPA tillsammans en arbetslös persons servicebehov, planerar lämpliga tjänster för hen och följer hur sysselsättningsprocessen framskrider. Det handlar alltså inte om något helt nytt. 

Vi föreslår ett försök där man utreder vilken aktör det vore naturligast att ge ansvaret för att samordna tjänsterna för unga personer som behöver stöd. På det här finns ännu inget entydigt svar, och det behövs försökslagstiftning och försök för att saken ska kunna utredas. 

En ung person måste ha en aktör som bär ansvar för hen och som känner till hens situation och ser till att tjänsterna samordnas. Det här förutsätter att de myndigheter som hjälper den unga har tillräckliga befogenheter, rätt att få uppgifter samt resurser. 

Unga ska bemötas på ett sådant sätt att de litar på myndigheterna och på att samhället hjälper dem som behöver stöd. Alla unga får inte i sin närmaste krets sådant stöd som hjälper dem att övervinna svårigheter. 

Det är viktigt att identifiera och stoppa generationsöverskridande marginalisering och att öka ungas framtidstro. Det här kan åstadkommas genom ett förebyggande och aktivt samarbete som förhindrar att problemen förvärras. 

Unga behöver inte nödvändigtvis fler tjänster, utan en tjänstehelhet som fungerar. 

Läs mer:  

FPA:s förslag till utveckling av lagstiftningen under regeringsperioden 2027–2031

Mot riksdagsvalet – Kommunförbundets mål för regeringsprogrammet 2027 | Kommunförbundet