Inlägg: Kunderna ska kunna förutse hur arbetsinkomster påverkar förmåner
Varför är det svårt att kombinera förmåner och inkomster och hur kan det göras enklare?
Är det värt att ta några arbetspass om man inte vet hur och när lönen påverkar förmånerna? Frågan är högaktuell. Allt fler får sin försörjning genom oregelbundna arbetsinkomster i kombination med en eller flera sociala trygghetsförmåner.
Om det lönar sig att arbeta beror inte bara på hur mycket förmånen minskar när inkomsterna ökar. Det är minst lika viktigt att kunna förutse hur inkomsterna påverkar förmånsbeloppet. Osäkerhet kan minska effekten av de ekonomiska incitamenten. Kunder kan till exempel vara osäkra på när en förmån betalas ut, när den justeras eller om de blir återbetalningsskyldiga senare. Samordningen av arbetsinkomster och den sociala tryggheten bör därför reformeras på systemnivå. Det räcker inte att ändra villkoren för enskilda förmåner eller införa nya skyddsbelopp, eftersom sådana åtgärder inte löser problemen med att systemet är svårt att förutse.
Utmaningen är olika regler för olika förmåner
Att få den sociala tryggheten att fungera bättre är ett av FPA:s förslag till utveckling av lagstiftningen under regeringsperioden 2027–2031. De olika inkomstbegreppen och förfaringssätten i förmånslagstiftningen försvårar genomförandet av den sociala tryggheten och gör systemet svårt för kunderna att förstå.
Samma löneinkomst kan beaktas under olika perioder och perioder av olika längd beroende på vilken förmån det gäller. Reglerna skiljer sig från förmån till förmån. De har tillkommit vid olika tidpunkter och utifrån olika utgångspunkter. Hur mycket pengar kunden faktiskt har att röra sig med påverkas samtidigt av beskattningen, inkomstprövningen för förmånerna, tidpunkterna för justeringar samt regler som varierar beroende på hushållets eller familjens situation. Samtidigt ska hyran och andra räkningar betalas i tid, oavsett när lönen eller förmånen betalas ut.
Om inkomsterna påverkar förmånerna vid olika tidpunkter eller på olika sätt är det svårt för kunden att på ett tillförlitligt sätt bedöma hur arbetet påverkar den totala inkomsten. Situationen är särskilt svår att överblicka om kunden får flera förmåner samtidigt.
Osäkerheten kan göra det svårt att bedöma konsekvenserna av att arbeta och leda till onödigt administrativt krångel, även om arbetet är ekonomiskt lönsamt. En person kan tacka nej till arbete eftersom hen har svårt att bedöma vilka konsekvenser arbetet får för inkomsterna eller vilket behov av kontakter med myndigheterna det medför. Att arbeta kan också skapa oro för avbrott i utbetalningarna eller för senare rättelser och återkrav.
Ekonomiska incitament fungerar inte om människor inte känner till dem, missförstår dem eller om det finns en berättigad osäkerhet om hur de fungerar.
Gemensamma principer skapar förutsägbarhet
Alla förmåner behöver inte utgå från samma inkomstbegrepp, eftersom olika förmåner riktar sig till olika målgrupper och har olika syften. Ersättning för inkomstbortfall, såsom sjukdagpenning, ersätter förlorad förvärvsinkomst. I inkomstprövade förmåner, såsom det allmänna bostadsbidraget, beaktas både förvärvs- och kapitalinkomster, medan utkomststödet, som det sista ekonomiska skyddsnätet, utgår från personens samlade inkomster och tillgångar.
Det behöver utredas om de inkomstbegrepp och sätt att beakta inkomster som används i olika förmåner kan samlas i mer enhetliga och konsekventa helheter, eller om det fortfarande finns skäl att ha bestämmelser som är specifika för varje förmån.
I princip bör avvikelser mellan förmånerna motiveras av förmånens syfte, inte av hur lagstiftningen historiskt har utvecklats. Det behövs en gemensam genomgång och eventuellt också gemensamma principer åtminstone för följande faktorer:
- Inkomster som påverkar en förmån. Kunden ska på förhand kunna veta vilka inkomster som påverkar en förmån och hur de påverkar förmånen.
- Tidpunkten för när inkomster beaktas. Kunden ska också kunna veta under vilken månad en lön eller annan inkomst påverkar förmånen.
- Tidpunkten för när förmånen justeras. Små eller tillfälliga förändringar i inkomsterna borde inte leda till ständiga korrigeringar av beslut eller avbrott i utbetalningen. Att fortlöpande justera beslut på grund av små förändringar belastar både kunden och myndigheten.
- Anmälan av uppgifter. Kundens anmälningsskyldighet borde endast gälla sådana uppgifter som myndigheten inte får från registren.
FPA kan inte lösa alla dessa problem på egen hand. För att problemen ska kunna lösas på ett mer enhetligt sätt krävs ändringar i lagstiftningen. Som myndighet kan FPA ändå redan nu bidra till att kunderna bättre förstår de nuvarande reglerna genom tydliga beslut, anvisningar, räknare och tydlig kundkommunikation. Tydliga anvisningar och bra kommunikation kan göra lagstiftningen lättare att förstå, men de kan inte undanröja skillnaderna mellan olika förmånslagar.
Två exempel på hur gemensamma principer fungerar i praktiken
De gemensamma principerna syns i praktiken som enskilda regler. De avgör vilken information besluten bygger på, vilken period de gäller och hur ärendena handläggs.
Ett exempel är inkomstkontrollen inom studiestödet. Där varierar inkomstgränsen beroende på hur många månader den studerande får studiestöd. Då är det avgörande från vilken tidpunkt studierna anses ha inletts. I dag räknas den månad från vilken studiestöd kan beviljas som studiernas startmånad. För den studerande vore det tydligare om startmånaden i stället var den månad då studiestödet faktiskt börjar betalas ut. Detta skulle göra det lättare för studerande att förutse vad deras årsinkomstgräns blir om de fortsätter att arbeta efter att studierna har påbörjats. Om studiernas starttidpunkt bestäms på någon annan grund än den första månad då studiestöd har betalats ut, blir det svårare för den studerande att veta vilken årsinkomstgräns som gäller när hen överväger att ta emot arbete.
Detsamma gäller studerande som inleder sina studier med arbetslöshetsförmån eller rehabiliteringspenning. Om den studietid som beaktas i studiestödets inkomstkontroll började från den första månaden då studiestöd betalas ut, skulle den studerande känna till sin årsinkomstgräns redan innan hen beslutar sig för att ta emot arbete. Det här exemplet visar hur viktigt det är att det är tydligt under vilken period inkomster påverkar en förmån och att den period som granskas är förutsägbar.
Ett annat exempel gäller det allmänna bostadsbidraget. Bidraget ska justeras när hushållets inkomster förändras i den omfattning som lagen anger. När en person som får bostadsbidrag börjar arbeta och inkomsterna förändras väsentligt, ska hen anmäla förändringen. Bidraget justeras då vanligtvis utifrån en ansökan. Utan en ansökan kan FPA justera bidraget endast om alla uppgifter som behövs för justeringen finns tillgängliga, vilket sällan är fallet.
Om FPA själv kunde välja det lämpligaste sättet att utreda förändringen, till exempel med hjälp av uppgifter från olika register och genom att endast begära uppgifter som saknas från kunden, skulle bostadsbidraget kunna justeras snabbare och det skulle bli enklare för kunden att sköta sitt ärende. Detta skulle minska väntetiderna, göra det lättare för kunder att förutse hur arbete påverkar förmånerna och minska risken för rättelser i efterhand. Exemplet med bostadsbidraget visar hur kundens skyldighet att lämna uppgifter kan minskas och hur uppgifter i register kan utnyttjas bättre.
Avsikten med exemplen ovan är inte att ändra förmånernas grundläggande syfte. Båda exemplen förutsätter ändå lagändringar. Det handlar om enskilda ändringar, men principerna bakom dem kan också tillämpas i andra förmåner. Lagstiftningen om social trygghet borde i högre grad bygga på gemensamma principer.
Välfungerande handläggning bidrar till förutsägbarhet
Ur FPA:s synvinkel skulle en tydligare lagstiftning om social trygghet minska behovet av att begära in kompletterande uppgifter från kunderna, rätta beslut och göra återkrav på förmåner. Aktuella uppgifter i olika register och automatisering kan bidra till att förmånsärenden handläggs snabbare och därmed göra systemet mer förutsägbart. För att den sociala tryggheten ska ge tydliga ekonomiska incitament krävs inte bara ändamålsenliga regler. Det krävs också att förmånsärenden handläggs effektivt och att kundernas rättsskydd tillgodoses.
Samordningen mellan arbetsinkomster och social trygghet kan inte förbättras med en enskild åtgärd. Det behövs gemensamma principer i lagstiftningen för hur inkomster ska beaktas, vilken period de ska påverka och när förmåner ska justeras. Samtidigt är det nödvändigt att tydligt definiera vad man vill uppnå med de ekonomiska incitamenten och bedöma vilka åtgärder som bäst kan bidra till att nå de definierade målen. En lyckad reform märks för kunden genom att det går att förutse vilka konsekvenser det får att ta emot arbete och att man kan lita på de beslut som fattas.
FPA:s förslag för regeringsperioden 2027–2031
Vid FPA har vi sammanställt förslag på hur lagstiftningen kunde utvecklas under nästa regeringsperiod. Syftet är att förbättra tjänsterna för våra kunder, göra den sociala tryggheten smidigare och främja digitaliseringen.