103 Diabetes, insulinbehandling

(Diabetes mellitus; E10–E14, E89.1)

Rätt till specialersättning för insulinbehandling vid diabetes beviljas utifrån ett utlåtande av den behandlande läkaren. Diabetes ska påvisas på ett sådant sätt som beskrivs nedan.

  • Fasteglukoshalten i plasma (fP-gluk i kapillär  eller venblod) är minst 7,0 mmol/l eller i helblod (fB-gluk) minst 6,1 mmol/l

    eller

  • i ett glukostoleranstest är glukoshalten i plasma (P-gluk) efter två timmar minst 11,1 mmol/l eller i helblod (B-gluk) minst 10,0 mmol/l

    eller

  • hemoglobin-A1c i blod (B-HbA1c) är minst 48 mmol/mol (6,5 %).

Om tydliga diabetessymtom (törst, större urinmängd eller oförklarlig viktnedgång) saknas och diagnosen diabetes baserar sig enbart på fasteglukoshalten eller glukoshalten efter två timmar ska mätningsresultatet kontrolleras genom minst ett ytterligare prov taget en annan dag.

Utifrån slumpmässigt glukosvärde kan rätt till specialersättning beviljas endast patienter med tydliga diabetessymtom och när den slumpmässiga glukoshalten i plasma (P-gluk) är minst 11,1 mmol/l eller i helblod (B-gluk) minst 10,0 mmol/l.

Ett tillfälligt insulinbehov under graviditet berättigar inte till specialersättning, om insulinbe-hovet inte blir långvarigt.

I utlåtandet ska diabetessymtomen och resultaten från undersökningar utförda inom hälso- och sjukvården beskrivas och datum för dessa anges. Dessutom ska en behandlingsplan som uppgjorts i enlighet med god vårdpraxis och som inkluderar livsstilsrådgivning anges.

Andra ersättningsrätter som hänför sig till den här sjukdomen
Sjukdom eller läkemedelssubstans Ersättningsnummer
Diabetes, annan än insulinbehandling 215
Dulaglutid, exenatid, liraglutid, lixisenatid och semaglutid (vuxna)
(begränsad specialersättning)
285
Liraglutid (barn och unga) (begränsad specialersättning) 295

Mer information