203 Kronisk bronkialastma och kroniska obstruktiva lungsjukdomar som nära påminner om denna

(E84.0, J41–J45, P27.1)

I fråga om patienter vars sjukdom klart kunnat påvisas med funktionsprov på lungorna godkänns utlåtande som grundar sig på undersökning av allmänläkare som skött patienten länge. Andra patienters utlåtanden ska grunda sig på undersökning av specialist i lungsjukdomar och allergologi, internmedicin eller pediatrik eller på undersökning vid en enhet för lungsjukdomar och allergologi, internmedicin eller pediatrik inom den specialiserade sjukvården.

Kronisk bronkialastma

I utlåtandet ska redogöras för sjukdomens utveckling, den kliniska sjukdomsbilden, resultaten av funktionsproverna på lungorna, eventuella fynd som tyder på eosinofil inflammation i luftvägarna och behandlingsplanen i enlighet med god vårdpraxis. Utlåtandet kan kompletteras med resultat från bronkialprovokationstester och allergitester.

Bronkialastma anses som en svår och långvarig sjukdom som berättigar till specialersättning för både barn och vuxna när regelbunden inflammationsdämpande läkemedelsbehandling pågått i minst 6 månader.

Diagnosen astma bekräftas genom att påvisa en variabel luftvägsobstruktion med mätning av lungfunktionen. I fråga om vuxna och barn som fyllt 7 år betraktas följande förändringar i lungfunktionen som diagnostiska fynd för astma, var för sig:

  • Dygnsvariationen i det maximala utflödet under utandning (PEF-dygnsvariationen) är under två veckors uppföljning upprepade gånger (minst 3 gånger) minst 20 % jämfört med det genomsnittliga värdet för morgon- och kvällsvärdet för respektive dygn.
  • Under uppföljningen av dygnsPEF stiger PEF-värdet efter luftrörsvidgande medicin upprepade gånger (minst 3 gånger) med minst 15 % (hos vuxna dock minst 60 l/min) jämfört med utgångsvärdet.
  • Sekundkapaciteten (FEV1) eller den forcerade vitalkapaciteten (FVC) vid ett bronkdilatationstest ökar med minst 12 % och minst 200 ml från utgångsvärdet.
  • Vid ett kortikosteroidbehandlingstest ökar FEV1 med minst 15 % och 200 ml eller PEF-medelvärdena stiger under en mätningsperiod som omfattar flera dygn (helst 5 dygn före läkemedelsbehandling och de sista 5 dygnen) i genomsnitt med minst 20 %.
  • Tendensen till sammandragning av luftrören vid histamin- eller metakolintest är svår eller medelsvår hos en vuxen eller ett barn som fyllt 12 år.
  • PEF eller FEV1 minskar med minst 15 % från utgångsvärdet vid ett ansträngningstest.

Kronisk bronkialastma hos barn

Astma hos ett barn i skolåldern (7 år eller äldre) fastställs på samma grunder som hos vuxna.

Astma hos ett barn under skolåldern (barn under 7 år) ska i mån av möjlighet utredas genom mätning av lungornas funktion. Detta är i regel möjligt efter 5 – 6 års ålder. Resultaten av funktionsproverna ska redovisas i utlåtandet. Hos barn under 3 år ställs diagnosen astma på basis av symtom och kliniska fynd. Återkommande pipljud vid utandning och återkommande anfall av andnöd samt symtomlindring med bronkvidgande medicinering tyder i dessa fall på astma. Tecken som stöder diagnosen är ett regelbundet behov av bronkdilaterare oftare än två gånger i veckan och anfall av andnöd som kräver markant större läkemedelsdoser och som förekommer oftare än med sex veckors intervaller.

När det gäller små barn hos vilka läkaren kunnat konstatera anfall av andnöd 2 – 3 gånger under ett år kan astmadiagnosen också stödas av ett kliniskt index som grundar sig på riskfaktorerna för astma. Enligt indexet ökar sannolikheten för astma av att ett s.k. huvudkriterium eller två s.k. sidokriterier uppfylls. Huvudkriterierna är (1) astma hos patientens mor eller far, (2) atopiskt eksem som en läkare konstaterat och (3) IgE-förmedlad födoämnesallergi. Sidokriterierna är (1) allergisk snuva som en läkare konstaterat, (2) pipande andning vid frånvaro av infektion och (3) andelen eosinofila granulocyter i blod över 4 %. Vid minst fyra anfall av andnöd under ett år är behandling med antiinflammatoriska medel indicerad.

Med särskild metod (t.ex. oscillometri) konstaterad variabel luftvägsobstruktion eller med särskild metod konstaterad förhöjd kväveoxidhalt i utandningsluften som tyder på eosinofil luftvägsinflammation är tilläggsinformation som kompletterar bedömningen när det gäller små barn.

För att rätt till specialersättning ska beviljas krävs, såsom i fråga om vuxna, regelbunden antiinflammatorisk läkemedelsbehandling under de föregående 6 månaderna. För barn under 16 år beviljas rätt till specialersättning för astmaläkemedel för högst 5 år i taget, för barn under 3 år dock för högst 2 år i taget.

Svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom och andra svåra obstruktiva lungsjukdomar

Förutom för kronisk bronkialastma kan rätt till specialersättning beviljas för vissa andra svåra kroniskt obstruktiva lungsjukdomar.

Exempel på sådana är cystisk fibros, inom den specialiserade sjukvården konstaterad bronkopulmonal dysplasi hos barn, svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra inte närmare specificerade svåra kroniskt obstruktiva luftrörsförträngningar.

I fråga om cystisk fibros och bronkopulmonal dysplasi räcker det med sjukdom och vårdbehov som påvisats inom den specialiserade sjukvården eller av en specialist inom området för att rätt till specialersättning ska beviljas.

I fråga om svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom och andra svåra inte närmare specificerade lungsjukdomar kan rätt till specialersättning beviljas i följande fall:

  • sekundkapaciteten (FEV1) understiger varaktigt 40 % av referensvärdet eller
  • FEV1 understiger varaktigt 50 % av referensvärdet och patienten har under den luftrörsvidgande medicineringen drabbats av en akut försämring som krävt sjukhusvård eller under ett år haft minst två akuta KOL-relaterade försämringsperioder som krävt peroral kortikosteroid- eller antibiotikabehandling.

I utlåtandet ska beskrivas de tillbörliga diagnostiska undersökningarna och behandlingsplanen i enlighet med god vårdpraxis.

Svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom och annan svår inte närmare specificerad lungsjukdom som uppfyller villkoren ovan samt cystisk fibros och bronkopulmonal dysplasi är i sig själva svåra och långvariga sjukdomar för vilka rätt till specialersättning beviljas när de ovan nämnda villkoren uppfylls. Läkemedelsbehandling under de 6 föregående månaderna krävs inte.

Läkemedelssubstans Ersättningsnummer
Andra ersättningsrätter som hänför sig till den här sjukdomen
Omalizumab (begränsad grundersättning) 344
Roflumilast (begränsad grundersättning) 348
Levofloxacin, lösning för nebulisator (begränsad grundersättning) 385
Dupilumab (begränsad grundersättning) 395
Benralizumab (begränsad grundersättning) 3027
Mepolizumab (begränsad grundersättning) 3028

Mer information